Tidigare år 2013 hade temat Reformation och tolerans. Se texten nedan. 

Tidigare år 2014 hade temat Reformation och politik. Se texten nedan. 

Föregående år 2015 hade temat Reformation - bild och Bibel. Se texten nedan. 

Innevarande år 2016 har temat Reformationen och en enda värld.

Texten nedan med titeln Perspektiv på reformationsjubileet 2017 anger en rad tankar om reformationens betydelse för kyrka, samhälle, kultur och bildning som man kan ta upp i ett vidare arbete kring reformationsjubileet.

Vi två, Göran Agrell och Peter Strömmer (se sidan "Om oss") står gärna till tjänst med föreläsningar, seminarier och artiklar i församlingsblad med mera kring och inför reformationsjubileet 2017.

Läs mer:
www.luther2017.se

Om reformationsjubileet i Tyskland:
www.luther2017.de
www.lwb-zentrum-wittenberg.de  

Svenska kyrkans hemsida om reformationsjubileet i Sverige: 
www.svenskakyrkan.se/reformationsjubileum2017 

Om reformationsjubileet i Norge:
www.reformasjonen.no 

Om reformationsjubileet i Danmark:
www.luther2017.dk 

Om reformationsjubileet i Finland:
http://evl.fi/EVLUutiset.nsf/Documents/B1DA54310E89E13DC225791A004DC951?OpenDocument&lang=SV 

Reformation - bild och Bibel  
– temaår 2015 inför reformationsjubileet Luther2017

Tankar sammanställda av Göran Agrell ur artiklar i EKD: s magasin Reformation – Bild und Bibel för temaåret 2015. Från texter av Nikolaus Schneider, Thies Grundlach, Stefan Rehn, Ruth Slenczka, Christoph Strohm, Volker Leppin, Klaus Grünwaldt, Philipp Stoelliger, Thomas Kaufmann, Claudia Janssen, Margot Kässmann, Wilhelm Gräb, Hannes Langbein, Markus Bräuer, Mattias Morgenstern och Helmut Braun.

1.     Reformationen betydde att också bilder blev medel för förkunnelse av vad evangelisk tro betyder. Firandet år 2015 av att Lucas Cranach d y föddes för 500 år sedan ger anledning att tänka över bildens makt och hur vi ska handskas medvetet och kritiskt med bilden. Det gäller se närmare på syftet med budet ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild” liksom på förhållandet mellan urbild och avbild. Människor kan inte avstå från bilder, men får inte dyrka dem.

2.     Årets tema ger tillfälle att reflektera över Bibelns kulturhistoriska betydelse. Hur kan människor orientera sig i förhållande till en gammal, kanonisk text, som gäller som helig men som också kan missbrukas? ”Bild och bibel” erinrar om att reformationens verkan utvecklats med hjälp av starka kommunikationsmedel. 500 år efter den mediarevolution som boktryckarkonsten innebar upplever vi en ny sådan genom digitaliseringen av våra kommunikationsmedel. Vad betyder det när vi som kristna går in i ett digitalt århundrade?  

3.     Bild och Bibel är två centrala kommunikationsmedel för reformationen. Den kan ses som en mediahändelse som från boktryck till flygblad till konstnärsverkstäder skapade en ny form för offentlighet. Och det får oss syssla med frågorna om växelverkan också idag mellan tro och kultur.  För reformationen sammanföll de avgörande teologiska upptäckterna med utvecklingen inom kommunikationstekniken. Genom tryckning av böcker blev inte längre det andliga ståndet den enda frälsningsförmedlande institutionen. Då Guds ord principiellt blev tillgängligt för alla, kom Bibeln och dess bilder i centrum. Alfabetisering av alla blev därmed bildningsidealet.

4.     Reformationen och dess trohet mot Bibeln betydde en ny bildproduktion. Nu uppstod mästerverk som Cranach d ä:s altartavlor. Dessa och andra bilder visar vilken makt reformationen tillskrev bilden och vilken kreativ kraft den nya tron var för konstskapandet. Men reformationen var också kritisk mot bilder, ty att höra Guds ord var viktigare för frälsningen än att se. I extremfall ledde denna tanke till bildstorm - konstverk och utsmyckning kastades ut ur kyrkorna och förstördes, i varje fall när de inte motsvarade koncentrationen på ordet och Kristus.

5.     Cranach d y ägnas 2015 som för första gången ett eget jubileum. Han föddes 4 okt 1515, som Cranach d ä:s andre son, men sedan den äldre brodern dött, blev Lucas d y 1537 arvtagare till den framgångsrika Cranachverkstaden. Redan 1535 framträdde han som en självständig konstnär, men under den tid som far och son arbetade tillsammans är det svårt se vem olika målningar skall tillskrivas. Liksom sin far tog han aktiv del i staden Wittenbergs liv och blev som denne också borgmästare. Från 1550 ledde Cranach d y själv verkstaden. Den kända reformationsaltartavlan i Stadtkirche i Wittenberg är sannolikt till största delen tillkommen under Cranach d y:s ledning. Det speciella med Lucas Cranach d y jämfört med Cranach d ä är att de speciellt reformatoriska temata spelade större roll för Cranach d y - men detta beror knappast på konstnärens religiösa hållning utan mer på vilka som var dennes uppdragsgivare. Under d y:s tid var efterfrågan på reformatoriska bildprogram betydligt större än tidigare, eftersom reformationen då blivit mer etablerad och konsoliderad.

6.     Till reformationens spridning bidrog en rad flygblad och pamfletter. Boktryckarkonsten upplevde under 1520-talet en förnyelse nära förknippad med reformationen. Luthers tidiga traktater hade upplagor man aldrig tidigare sett. Den lilla skriften Ein Sermon vom Ablass und Gnade (en predikan om synd och nåd) 1518, en folklig version av hans 95 teser mot avlatshandeln, utkom fram t o m 1521 i 26 upplagor. Hans Till den kristliga adeln av tyska nation om det kristliga ståndets förbättring trycktes i augusti 1520 i en upplaga på 4000 ex., alla sålda inom två veckor. År 1524 hade omkring 2400 pamfletter om sammanlagt 2,4 milj exc. publicerats. De illustrerade flygbladen efterfrågades mest.  Jämte text hade de - ofta färglagda – träsnitt. Dessa flygblad var korta, kunde framställas snabbt och säljas i stora upplagor. För reformationens utbredning var predikan och församlingssången de viktigaste kommunikationsmedlen, men en viktig komplettering utgjorde den mediala kommunikationen genom tryckningen av flygblad och traktater.

7.     Den lutherska reformationen skilde på bilder som hänvisade till Kristus och dem som ställde sig i vägen för Kristus. I många kyrkor behöll man de gamla bilderna – men eftersom alla sidoaltare blev överflödiga togs många bilder bort ur kyrkorna, särskilt ickebibliska helgon. Reformationens bildprogram hade sin grund i Skriften med Kristus i centrum. Detta betydde både kontinuitet och förnyelse i förhållande till medeltida kyrkokonst. Lutherdomen bevarade vissa bildtyper. Men den betydde också en vidareutveckling – en viktig bildtyp för reformationen uppkom genom att bilderna förbands med utskrivna bibelcitat. Men också nya motiv togs fram, t ex ”Passional Christi und Antichristi” eller ”Gesetz und Gnade” (lag och nåd). Cranach lyckades göra rättfärdiggörelsen åskådlig. Många detaljer var traditionella, men helhetstypen reformatorisk som inskärper att alla mänskor är syndare och att nåden gäller alla. Ett nytt viktigt motiv var Jesus och barnen, som återkommer 25 gr i Cranach-verkstadens bilder. Där citeras Mk 10:13-16, ty bara där står det att Jesus ”smekte” barnen (Lutherbibeln: ”herzte”). Redan barnen får oförtjänt del av Guds nåd programmatiskt mot dem som avvisade barndopet. Så användes bilder också för att skilja olika reformatoriska riktningar.

8.     Genom bildförbudet i 2 Mos avskilde sig Israel som unikt. Kultbilder hörde hemma hos Israels grannfolk. Men de antika folken dyrkade inte bilderna utan såg dem som synliga representanter för de osynliga gudarna. Bildförbudet i Dekalogen hade Luther inte med i katekesen, eftersom det var underförstått i första budet. Det lyder i Luthers översättning: ”Du skall inte göra dig någon bild eller någon liknelse, … tillbe dem inte och betjäna dem inte!” Det hebreiska ordet för bild, bildstod syftar på en staty eller statyett, en kultbild, alltså avses inte målningar eller inre bilder och metaforer. Kultbilder av avgudar var förbjudna, men mycket talar för att också bilder av JHWH, Israels Gud, var förbjudna. Dels därför att bilder förknippas med avgudar och dels därför att JHWH uppenbarar sig i ord, inte i bild. Guldkalven och Jerobeam I:s tjurbilder i Nordriket är kanske reflex av att gudabilder fanns i det äldre Israel, men i Jerusalems tempel är gudabilder aldrig påvisade.

9.     Bildförbudet var viktigt för judendomen. ”Gör dig inte en snidad bild av alla gestalter som finns himlen ovan eller nere på jorden eller i vattnet under jorden, närma dig inte dem, tjäna dem inte, ty jag är en nitälskande Gud…” (så översatte Martin Buber budet). ”Snidad bild” är kultbild – den är förbjuden. Förbudet gällde därför ursprungligen inte målade bilder. Trots detta är det judiska bildförbudet strängt – inga bilder överhuvud får förekomma i synagogan. I efterbiblisk tid fruktade rabbinerna östkristendomens bildanvändning och även tron på Jesus föreföll dem vara avgudadyrkan. Skapandet av mänskan till Guds avbild ses av dem inte som direkt avbild av Gud utan som en av Gud skapad bild. Ur bildkritiken kom en distans till framställande konst. I stället för bildkonst uppstod text-konst, poesi och liturgik. Den grafiska framställningen av Tora blev viktig. Till den hörde de målade hebreiska bokstävernas form. Den kalligrafiska textbilden blev också föremål för lovprisning.  Dock visar det sig att man i antik tid kunde smycka synagogorna. I synagogan Beth Alpha avbildas t ex berättelsen om Abrahams bindande av Isak.

10.  Bilden på altartavlan i Weimar med blodstrålen av nåd från Kristus på korset ned på Cranachs huvud kan förstås som en lärobild. Luther står i förgrunden och har all auktoritet i bilden. Han pekar på bibeltexten, vilket betyder att bilden betonar Bibeln och Luthers tolkning av den. Bilden underordnar sig ordet som har prioritet. Men bilden är här mer än en lärobild. I denna bild emanciperar sig bilden från ordets dominans. Luther och Cranach har nyligen dött och båda är av Cranach d y insatta i bilden likt helgon. Betyder inte detta bildens emancipation till verksamt medel för nåden? Inte bara ord och sakrament är nådemedel. Jämbördigheten mellan Cranach och Luther i bilden talar för att här gäller inte bara  sola scriptura utan också sola scriptura, sed etiam pictura. Här emanciperar sig alltså bilden från ordets dominans så att ”Skriften allena, men också bilden” gäller.  

11.  Vid tiden för reformationen var inte religion och politik skilda sfärer. Politiska ämbeten använde religiösa symboler, medan biskopar etc. hade politiska funktioner.  Den politiska karaktären av religiösa bilder var tydlig. Angrepp på dessa bilder förstods som uppror.  Första bildstormen ägde rum i Wittenberg 1522, då rådets första reformatoriska kyrkoordning innehöll bestämmelser om att bilderna skulle tas bort. Denna kyrkoordning blev modell för andra städer som tog bort bilder. Men oftast bestämde överheten i olika städer att bilderna skulle tas bort och därmed hotades inte den politiska ordningen. Efter 1522 var det vanligaste porträttet av Luther denne som Junker Jörg. Med kraftigt skägg, bred panna och bestämd blick är detta en heroiserande bild, inordnad i den ikoniska traditionen av ”politisk” hjälte. Luther som adlig återvände till Wittenberg för att återställa ordningen. Han som skrivit ”Till den Tyska adeln....” hade  blivit jämbördig med adeln. Denne Luther har överlevt genom alla århundraden och vår uppgift är att storma mot denna propagandabild av den maktfullkomlige reformatorn, för att frilägga den anfäktade kristne, den av krav tyngde teologen och predikanten, den store språkkonstnären och den i sin tid insnärjde syndaren Luther.

12.   Språket förändrar verkligheten, poesi och makt hör samman. Jesus använde språkliga bilder, metaforer.  För oss är användningen av metaforer ofta omedveten. Tilltalet ”fader” i Fader vår är t ex en metafor, som uttrycker den särskilda relationen mellan Gud och människor. ”Fader” är inte bara bild utan också en bekännelse som uttrycker att Gud för oss står för närhet och skydd, men också auktoritet, stränghet och makt. För könsmedvetna teologer är fader ofta uttryck för Guds manlighet. Viktigt att bilderna av Gud i Bibeln är många: far, mor, makt, kraft, källa, ljus, kung, borg, örn m fl. Därför viktigt vara medveten om den ofta motsägelsefulla verkan som bibliska språkbilder haft genom historien och har nu. Viktiga kriterier för språk som inte vidareför orättvisor är att de inte tjänar rasistiska eller antijudiska klichéer och att de formulerar utsagor på ett könsmedvetet sätt.  Språk avbildar verklighet och förändrar verklighet – bemödanden om rätt språk syftar till mer rättfärdighet i vår tid.

13.  Margot Kässmann, ambassadören för reformationsjubileet 2017, skriver om sin önskebild av kyrkan. De starkaste bilder som reformationen påverkat är bilden av kyrkan. I Bibeln finns många bilder, Kristi kropp, Guds folk, gemenskap av vänner, byggnadsverk. För henne är det 1) kyrka som står nära människorna, 2) kyrka, med alla involverade i gudstjänsten, 3) kyrka, där lidande och smärta delas men hopp och tillförsikt också gestaltas, 4) kyrka som hem och igenkänning, vår barndoms och ungdoms kyrka, 5) kyrka som kraftkälla för vårt liv i vardagen och 6) kyrka, som präglar kulturen, med höga anspråk förkunnar ordet och låter höra den storartade klassiska musiken (som Bachs). Många bilder, en kyrka. Låt oss tillåta mångfald när vi målar bilderna av kyrkan.  Det är gott reformatoriskt.

14.  Bibliska bilder och föreställningar är inte ovanliga i dagens film. Inte bara Bibel- och Jesus-filmer utan också blockbuster-filmer som Armageddon och Noah använder sig av bibliska bilder och figurer. Bilder i film kan ge oss en aktuell föreställning om innehållet i vår tro och stärka hoppet om ett gott liv. Med hjälp av boken och filmen Harry Potter kan centrala trosfrågor bearbetas t ex tron på övervinnandet av döden genom hoppets och kärlekens kraft. Harry Potter kan sägas ta upp den paulinska tolkningen av Jesu korsdöd, så att tron på livets seger över döden väcks och stärks. Men det är inte motsvarigheten till den kyrkliga läran som är avgörande, utan att människor tilltalas i sin djupa ångest, sin starka längtan efter lycka och sitt mod till hopp. Så snart de bibliska bilderna kommer ut i kulturen får deras religiösa betydelse visserligen en flytande karaktär. Men i detta ligger en stor chans också för bibelsamtalet i församlingen. Ty där de fasta föreställningarna om skapelse och synd, frälsningslängtan och frälsningsvisshet flyter ut, kan det på nytt visa sig hur mycket de angår oss också idag.

15.  Bild, makt och predikan hör samman. ”Saliga de som ser och dock inte tror” skulle man idag kunna travestera Joh 20:29. Vi kommer idag inte ifrån att se bilder. Dagligen får vi genom nyheternas bilder skenbart omedelbar inblick i fjärran händelser. Men bildkritiker erinrar om bildens manipulerbarhet, snuttighet och behov av tolkning. Andra säger att bilden är ett viktigt medel för vår tillgång till världen. Det påminner om Luthers och Calvins strid om den religiösa bilden i kyrkan. Vad händer när mänskor tror mer på de religiösa bilderna än på de bibliska skrifterna?  Calvin tog bort bilderna, för han såg dem verka så starkt på betraktarna att predikan skymdes. Luther tog inte bort dem, utan sökte betvinga de troendes tro på bilderna. Problemet var enligt Luther inte bilderna utan betraktarna som gav bilderna alltför stor makt. Om tron på bildernas makt betvingades genom predikan, kunde bilderna inte längre skada.  De kunde och kan istället pedagogiskt tjäna predikan. Att ta bort bilderna kunde få oss tro att de var verkligt maktfullkomliga och farliga. I vår situation är det klart: att ta bort de starka bilderna låter sig inte göra. Då återstår ett reflekterat möte med bilderna – känna till bildernas möjligheter och gränser, förförelsemakt och möjligheterna att bekämpa denna makt. Protestantismen har därför mot bakgrund av sin bildkritiska historia ett försprång i sin erfarenhet, som kan bidra till en skeptisk bildteologi med ledordet: ”Saliga de som ser och dock inte tror”.

16.  Genom internet har antalet bilder stigit explosionsartat de senaste tio åren. Detta drabbar den protestantiska traditionen i dess kärna. Kommer den bildvana människan in i kyrkorummet, tycker hon det är få bilder och lite färger. Om tron ska beröra hela människan, var har vi det sinnliga i bilden?  I de stora berättelserna i Bibeln berättas bildrikt, Noa, Abraham, Jakob etc. och t o m Psaltaren är bildrik (t ex Ps 139: ”morgonrodnadens vingar”), Bildernas estetik lockar oss att bli åskådare, att ge akt på det sinnliga yttre mer än ordet. Vi måste intensivare ge akt på färger, former och ickeverbala handlingar. Det betyder inte att ordet relativiseras. Tvärtom. Det kan sinnligt förstärkas och förtydligas. Men om kyrkan bortser från den digitala mediala utvecklingen når inte det kristna budskapet fram. Dock gäller det att ge akt på Luthers råd att skärpa vårt medvetande och se bakom det sinnliga.

17.  Konst kan vara reformation, man kan tal om ”konst som reformatio”. Att som konstnär syssla med Gud för ut i tomhet, Gud kan inte avbildas. Luther sa att man kan använda sig av konst eller man kan vara utan konst. Luthers adiafora-position är fribrev för det moderna. Hans nedvärdering av bilder slog om i uppvärdering. Konst är inte nödvändig för frälsningen, säger Luther, men den får oss att tänka efter. Konst ställer frågor, konst är metod fråga och tolka utifrån frihet. Sedan 500 år är det reformationens angelägenhet att gestalta kyrkan utifrån Skriftens ord. Betyder ständig reformation. Reformation är ett ständigt experimentellt kretslopp från ordet till gestaltning och åter till ordet. Ty budskapet om nåden och rättfärdiggörelsen är värt att ständigt erinras om, bildas och avbildas. Till denna reformation kan konsten bidra, ja själv vara en reformatio. Bibelord kan målas, inte bara som illustrationer utan också som interpretationer på nytt för vår tid. 

Reformation och politik 
– temaår 2014 inför reformationsjubileet Luther2017

Tankar sammanställda av Göran Agrell ur artiklar i EKD: s magasin Fürchtet Gott, ehrt den König! för temaåret 2014. 
Från texter av Nikolaus Schneider, Thies Grundlach, Reiner Anselm, Gerhard Wegner, Hans Ulrich Anke, Heiner Lück, Kristina Dronsch och Johannes Goldenstein. 

1. Reformationen hade från början politisk verkan. Luther formulerade den politiska maktens och kyrkans uppdrag på ett nytt sätt.  Detta fick följder för Europa in i vår tid: den åtskillnad mellan kyrkan och staten, Guds två riken, som reformatorerna hävdade, har på olika sätt färgat tro och politik i Europa sedan 1500-talet. Kyrka och samhälle kan dock inte hållas åtskilda och hur kyrkan då ska fungera när det gäller samhällelig förändring och hållbar utveckling är en av de viktiga frågorna under temaåret ”Reformation och politik” 2014.

2. Frågan är vilken relevans de reformatoriska insikterna har för vår tid. Hur kan idag förhållandet kyrka – politik tänkas med hänsyn till dagens religiösa pluralism, det kristna monopolets upphörande och 1900-talets erfarenheter av makt och politik? 

3. Religioner och kyrkor inser att de inte själva ska göra politik utan göra politik möjlig. Det är ”auktoriteten hos den bedjande Kristus”, som gör att kyrkorna manar till rättvisa och nödvändiga förändringar, inte auktoriteten hos en kyrka som staten känner sig nödgad att lyssna till.

4. Har reformationens impulser lett till att politisk kultur och humanitet förstärkts eller försvagats? Luther själv hade en apokalyptisk världsbild och såg världens ände som nära förestående. Hör detta till reformationens kärna, som vi kanske skulle fortsätta i ekologiska kategorier? Eller ska vi företräda övertygelsen att reformationen är ett av Gud och evangeliet taget steg mot frihet?  

5. Mellan stat och protestantisk kyrka kan man se ett produktivt spänningsförhållande. Reformationen skulle inte överlevt utan skydd av de furstar som övergick till den nya tron. Medan man mot påvedömet betonade åtskillnaden mellan religion och politik, bemödade man sig i de reformatoriska territorierna om en samordning av kyrka och överhet. De evangeliska furstarna stod inte bara för skydd av kyrkan utifrån, utan de fick också uppgiften att inspektera församlingarna och ha ansvar för utbildning, fostran och evangelisk livsföring. För detta hade Gud insatt överheten: den bär svärdet för att garantera ordning och rätt livsföring. Detta anger överhetens legitimation men också dess gränser. Den kristne är skyldig överheten lydnad (enligt Romarbrevet 13:1) men eftersom Jesu rike inte är av denna världen (Johannesevangeliet 18:36), får överheten inte blanda sig i det andliga ämbetets uppgifter.

6. Denna uppdelning av uppgifter var klar i teorin men problematisk i praktiken. Ty den var sedd utifrån teologins perspektiv. Det var den som angav vilka uppgifter som var legitima för överheten. Denna å sin sida sökte snart ta kyrkan i sin tjänst. Ur detta växte ett spänningsförhållande fram, som blev ett produktivt förhållande särskilt när båda sidor ömsesidigt begränsade varandra. Denna labila jämvikt kunde dock lätt rubbas. Typiskt för den tyska lutherska protestantismen blev att dess kritik mot att kyrkan skulle ha världslig makt ledde till att den slöt upp nära den politiska makten. 

7. Protestantismens avståndstagande från politik betydde att den gav politiken alltför stort eget spelrum. Detta lett till att just den tyska lutherska protestantismen hade svårt med moderna statsuppfattningar.  Ty till detta tänkande hörde att man såg landsfursten som förkroppsligandet av Guds världsliga regemente. Som Gud är En är det bara En som regerar i respektive land. Detta blev till ett teologiskt motiv för monarki och paternalism. 

8. Detta var dock inte protestantismens enda bidrag till den politiska kulturen i Tyskland. Skepsis mot hierarkier och auktoriteter, betoningen av det allmänna prästadömet och tanken att alla kristna också är syndare bidrog till ett modernt politiskt medvetande. Statens neutralitet i förhållande till livsåskådningar och tanken på en rättsstat var följder av den reformatoriska övertygelsen om varje människas lika värde inför Gud. 

9. Reformationen kan ses som ”en milstolpe på vägen till ett demokratiskt samhälle och ett aktivt civilsamhälle”. Mycket finns då att återupptäcka, till exempel subsidiaritetsprincipen. Den betyder att uppgifter ska beslutas och genomföras så nära saken, lokala orten och människorna som möjligt. Det begränsar högre instansers makt och förpliktar till ömsesidig lojalitet och stöd mellan olika organisationsnivåer. ”Subsidium” betyder ”hjälp, bistånd, skydd”. Subsidiaritetsprincipen skyddar de små enheternas, kommunernas och medborgarnas egeninitiativ. Utgångspunkt är här den reformatoriska förståelsen av frihet. Enligt den blir människan i tron en person, som erkänns av Gud och som därför är fri.                              

10. Reformationens i grunden religiösa erkännande av personen, friheten och ansvaret inför Gud har påverkat samhälle, kultur med mera, vilket ses i följande punkter ur texten Perspektiv på reformationsjubileet 2017: 
Reformationen har förändrat inte bara kyrka och teologi på ett grundläggande sätt.. Den protestantism, som blev följden av reformationen, har också varit med att forma privat och offentligt liv, samhälleliga strukturer och ekonomi, kulturella mönster och hållningar liksom rättsuppfattning, vetenskap och konst. (Punkt 6)    

Reformationens tanke på tjänsten för nästan och för gemenskapen var en konsekvens av den kristna människans frihet. Detta hade i sin tur som följd att social ordning och social tjänst fick en ny utformning inom protestantismen. Det blev hela församlingens sak att sörja för lösningen av sociala problem (sjukvård, fattigvård) - reformationen gav därmed impulser till samhällets sociala ansvarstagande i den moderna världen. (Punkt 18)

Förståelsen av kallelsen som en särskild andlig kallelse, såsom den uppfattats inom munkväsendet, utsträcktes till alla livets om råden. Varje kristens verksamhet på sin ort gällde som en kallelse, i vilken var och en kunde tjäna Gud med samma andliga värde. Denna övertygelse, att hela yrkesvärlden var ett fält där det kristna livet stärktes, frigjorde en dittills okänd dynamik inte minst inom ekonomin. (Punkt 19) 

11. Några bildade kvinnor under reformationstiden, till exempel Argula von Grumbach, hänvisade till tanken på det allmänna prästadömet för sin rätt att ta till orda i politiska och religiösa ting. Alla döptas prästadöme kan därför förstås som individuell rätt till religiös myndighet. Detta prästadöme har också en social aspekt, som innehåller en politisk dimension. Prästämbetet är ett förmedlarämbete. Det visar sig konkret där någon vittnar om evangeliet för andra. Det kan bara lyckas, när vittnesbördet erkänns. De sociala och politiska dimensionerna i det allmänna prästadömet måste återupptäckas. Just därför att prästvigning inte behövs för att tyda och förstå världen i trons ljus, är alla kristna utmanade att vittna om Guds ord. Det sociala bandet av förtroende mellan den som vittnar och den som tar emot vittnesbördet visar att det allmänna prästadömets kärna och fundament är detta förtroende. 

12. Reformationen öppnade nya möjligheter till förbättring av kvinnans rättsliga ställning. Den i protestantiska kyrkor sedan länge förverkligade möjligheten för kvinnor att inneha höga kyrkliga ämbeten vilar på ett reformatoriskt fundament.

13. Den nya förståelse som reformationen medförde för synen på könsroller och betydelsen av könens relationer till varandra har lett till individens frihet att själv avgöra om den ska leva i äktenskap eller inte. Ingen religiös/kyrklig bindning kan hindra detta. Ingen kan tvingas gifta sig och ingen kan tvingas avstå från äktenskap. Tydligast i rätten är reformationens betydelse för synen på skilsmässa och omgifte. Det har att göra med att äktenskapet inte längre ses som ett sakrament. 

14. Den moderna socialstaten kan ses framvuxen ur Luthers ande. Den vanliga historieskrivningen ser den moderna ekonomin, kapitalismen, som en protestantisk uppfinning. Kapitalismen blev en följd av reformerta puritaners inomvärldsliga asketiska hållning. I Tyskland sågs den sociala staten mer som en följd av katolsk sociallära. Men det är de nordiska länderna som utvecklat de starkaste socialstaterna och dessa stater har präglats främst av lutherska statskyrkor. När staten mot slutet av 1800-talet övertog ansvaret för utbildning, omsorg och social säkerhet ledde det inte till starka konflikter med statskyrkorna. Det lutherska hade alltså ett betydande bidrag att ge till det modena samhället. Just det lutherska inskärpandet av överhetens sociala ansvar tycks ha varit det avgörande bakom socialstatens uppkomst. 

15. Luthers arbetsethos och hans lära om kallelsen och tanken på det allmänna prästadömet betydde ett universellt likhetsethos. Också ”allmän välfärd” är något Luther fordrar. Staten är ansvarig för alla medborgare både materiellt och i annat avseende, för medborgarnas skull och för statens egen skull. De lutherska kyrkorna har vanligen inte varit socialpolitiskt aktiva, men just denna hållning har paradoxalt nog lett till att socialpolitiken hänvisas till staten, som förmanats ägna sig åt kristna sociala mål. Luthers ande kom helt till uttryck först i de skandinaviska socialstaterna. Typiskt är dock att socialstaten fick sitt fulla genombrott först när den lutherska orienteringen och kyrkans inflytande försvagats. Detta motsäger dock inte att samhället påverkats av det lutherska vad gäller socialt ansvar.

16. Särskilt i Luthers skrifter Till den tyska adeln (1520) och Till rådsherrarna att de skall inrätta skolor (1524) formulerade han sina tankar om utbildning för alla - både pojkar och flickor – som den världsliga överheten omedelbart skulle överta ansvar för genom att grunda skolor och inrätta bibliotek. Utbildning blev den sekulära statens uppgift.  

17. Kyrkan blandar sig ofta in den offentliga politiska debatten exempelvis genom olika rapporter, biskopsbrev eller upprop. Varifrån kommer kyrkans uppdrag till detta? Och vem riktar den sig till? Eftersom Gud, som de kristna tror på, inte vänder sig från världen utan till den, har evangeliet politisk betydelse. Och offentligheten har rätt få veta vad kyrkan har för bidrag att ge till avgörande samhälleliga och politiska frågor. Rätten att uttala sig bygger på religionsfrihet och yttrandefrihet. Men uppdraget har också sina gränser. Kyrkan får inte följa statliga direktiv eller ta på sig statliga uppgifter och därmed själv bli ett statligt organ. Kyrkans organ kan ställföreträdande för alla kyrkotillhöriga uttala sig, men bindande karaktär har detta bara i andlig mening, i den mån uttalandena binder enskildas samveten. Ytterst är det de många kristna som på basen av sin tro griper ordet och tar ansvar. Så är kyrkan ansvarig, inte för att göra politik utan för att göra politik möjlig. 

Reformation och tolerans
– temaår 2013 inför reformationsjubileet Luther2017

Tankar sammanställda av Göran Agrell ur artiklar i EKD:s magasin Schatten der Reformation för temaåret 2013. Från texter av Katrin Göring-Eckardt, Arnulf von Sheliha, Burkhard Weitz, Friedmann Eissler/Anne Käfer och Margot Kässmann.

1.      En fråga är om relationen mellan demokrati och reformation. Den demokratiska rättsstatens värderingar och normer grundar sig delvis på religiösa föreställningar. Många av demokratins värden har sin grund i reformationen.  Även om Luther ibland uppvisar starkt intoleranta sidor (till exempel mot påvekyrkan och mot judarna) hör reformationen till vår demokratis förhistoria. Luther var den förste som demonstrerade för individen mot påve, kejsare och riksdag och reformationen den första sociala rörelse som bars av en bred bas inom folket. Reformationen sådde fröet till utvecklingen av det civila samhället i Tyskland och Europa.

2.      De döptas allmänna prästadöme, var en av reformationens kärnbudskap, som bröt radikalt med den hierarki som skilde mellan lekfolk och präster/klosterfolk. Människans värde kom att grundas bara på Guds nåd oberoende av hennes samhällsställning, individuella förmåga eller religiösa prestation. Sedan upplysningen har denna övertygelse ansetts gälla alla medborgare – med lång fördröjning för judar och kvinnor. Nu gäller att ”alla är lika inför lagen”. Allas tolerans gentemot alla.

3.      Tillgången till språket ansågs av reformationen vara viktig för deltagande i religion och samhälle. Med översättningen av Bibeln till tyska gav reformationen alla möjlighet bli myndiga läsare av Skriften. Ur detta växte tanken på den allmänna skolplikten fram – en grundförutsättning för varje demokratiskt engagemang. Allas uppfattning grundad på läsning av trons och kulturens källor måste tolereras.

4.      Reformationen ger upphov till Europas kulturella och religiösa mångfaldighet. Kravet att den demokratiska staten fullständigt måste befria sig från all religion och allt kyrkligt, förnekar den positiva kraften i detta arv: tanken på solidaritet människor emellan som ännu idag behåller sin aktualitet. Motbilden – den totalitära staten – kännetecknas av att med sig införliva all religion för egna syften eller totalt kasta ut all religion som överflödig, kontraproduktiv eller vansinnig.

5.      Att totalitära system fruktar konkurrens och rivalitet från religionen kan man se i den fredliga revolutionen i Tyskland 1989. Makthavarnas rädsla för den kyrkliga oppositionen var så stor därför att människorna i kyrkans skydd var oemottagliga för hot och förtryck. Inom demokratin har kyrkor och religioner uppgiften att uppträda både i närheten och på kritisk distans till staten, stödja den och hålla uppe en kritisk spegel mot den. Religionerna är diskussionspartners vad gäller värden som mångfald, tolerans och ömsesidig solidaritet. Kyrkor och religioner är inte minst viktiga korrektiv i samhällen som hotas av att allt styrs av ekonomin. De håller fönstret mot himlen öppet.

6.      Rättsstaten profiterar på religionerna när det gäller etiska frågeställningar och kan företräda uppfattningar som inte bygger på logik eller praktisk politik. En strängt laizistisk stat som privatiserar all religionsutövning och förhindrar religiös offentlighet, tränger inte bara undan religionerna till samhällets bakgård utan flyr också undan debatter som kan skydda samhället mot banaliteten hos det rent ekonomiska.     

7.      Tolerans mot olika trosuppfattningar. Luther har i sin skrift Von weltlicher Obrigkeit hävdat att den politiska makten inte ska ge sig in på trons område och med våld bekämpa eller söka genomdriva en viss trosuppfattning. Här gäller tolerans mot all slags tro, alla religioner.

8.      Tron kan vara till hjälp vid uppbyggnaden av en dialogens kultur. Tron accepterar andras tro. Ty tron är inte den troendes utan given som gåva av Gud. Trons människa äger inte sanningen. Trons tolerans kan tänkas i analogi med Guds tolerans inför den syndiga människan. Som Gud accepterar syndaren och upprättar gemenskap med denne kan och bör trons människa acceptera människor av annan tro och upprätta en dialogens gemenskap med dem.  

9.      Leder monoteismen, tro på en enda Gud, till intolerans? Det kan tyckas så och i vissa fall har det varit eller är så. Men inte av nödvändighet. Jesus stod för det tydligaste avståndstagandet från våld.  Ändå har den kristna religionen visat sig våldsam och stridit för sin utbredning med krigiskt våld. Luther och andra vände sig mot att påvekyrkan hävdade sin sanning med våld och han sa: ”Att bränna kättare är mot den helige Ande”, men när reformatorerna senare fick ansvar för kyrkoliv, återföll de i det senmedeltida sättet att bekämpa kättare.  Men monoteismen har inte medfört något kvalitativt nytt våld. Som varje annan lära kan den legitimera och våld eller legitimera tolerans.

10.  Kan sanningsanspråk och tolerans höra samman? Den kristna tron innebär ett sanningsanspråk. De kristna vill därför vittna om sanningen. Men då de inser att tron är en gåva av Gud så kan de kristna överlämna till den heliga Anden att föra andra människor till sanningen. Ty de kristna äger inte sanningen. Därför kan de visa tolerans mot människor av annan tro. Vilket dock inte betyder att de ansluter sig till de andras tro och uppfattning. Toleransen har en gräns. Vårt samhälles frihet får inte missbrukas för att införa intolerant tänkande, som hotar grunden för vår frihet. Tolerans är att erkänna att andra har annan tro och att med respekt vilja lära känna och förstå denna andra tro. Vittnesbördet om sanningen och toleransen kan därför fungera tillsammans i frihet och samhälleligt ansvar. Men då måste möjlighet ges till aktivt deltagande i samhället. Ty rädsla inför en okänd framtid är grogrund för intolerans.

11.  Toleransen kan leva och fungera utifrån tron. Tolerans är inte likgiltighet utan genuint intresse för den andres religion eller icke-tro. Utifrån Luthers dubbeltes i Om en kristen människas frihet – att man är den friaste av alla och ingen underdånig och samtidigt den tjänstvilligaste av alla och underdånig var och en - kan man (med Margot Kässmann) dra slutsatsen att man kan tolerera andras tro just därför att man är hemma i sin egen tro. För att kunna tolerera annan tro och gå i dialog med den måste man vara förtrogen med sin egen kristna identitet, sin lutherska identitet om det nu är den man hör hemma i. Om Jesus Kristus för mig är vägen, sanningen och livet, så är det i tron på detta som jag har min frihet och inte är underdånig någon. Men just denna frihet befriar mig till att vara tjänstvillig och underdånig och respektfull i relationer till mina medvandrare på jorden av alla slags tro eller icke-tro. Det innebär att man försonas med varandra så att gemensamt liv blir möjligt också i relationen mellan människor med tro och utan tro. Men det kräver också att människor utan tro respekterar religiösa människor.  

Reformation och musik
500 år av reformation - Luther2017. Temaår 2012.
(Översättning av Göran Agrell av broschyren REFORMATION UND MUSIK. Themenjahr 2012. Luther 2017 - 500 Jahre Reformation. Utgiven av Office of the Evangelical Church in Germany. "Luther 2017 - 500 Years of Reformation" och Office "Luther 2017" c/o Luther Memorials Foundation of Saxony-Anhalt).

"Jag älskar musiken. För den är en gåva från Gud och inte från människor, den gör hjärtan glada, den driver bort djävulen och den bereder oskyldiga fröjd. Därutöver förgår vrede, begär och högmod. Musiken ger jag den främsta platsen näst efter teologin."

Luther satte musiken högre än alla andra konstarter och vetenskaper. Han ansåg att människor genom den kunde få erfarenheter av sig själva och av Gud. Musiken var för honom ett medel att lära känna Gud och sig själv.

Från början var reformationen också en sjungande rörelse. Den nya tron kom till uttryck i sånger och sedan 1500-talet är den evangeliska kyrkan en sjungande kyrka. Enskilda troende, församlingar och körer gjorde den nya tron till sin egen även genom sången. Sångböcker har sedan 1524 främjat denna utveckling.

Reformationen lade en grundsten för den europeiska musikkulturen – från församlingssång till musik i hemmen. Att alla aktivt skulle delta i musicerandet hör till de reformatoriska tankarna. Musik utgjorde hädanefter en väsentlig del av skolundervisningen. Luthers betonande av musikens bildningsvärde är ännu idag aktuellt: "Jag har alltid älskat musik. Den som kan denna konst är av gott virke och skickad till allt. Man måste ovillkorligen lära musik i skolorna. En skollärare måste kunna sjunga, annars, anser jag, är han inte en bra lärare."

Skol- och kyrkokörer har fungerat som bärare av denna musikkultur genom århundradena. Ett utomordentligt exempel är Thomanerkören i Leipzig, som år 2012 blickar tillbaka på en 800-årig historia. Under reformationen fick denna kör nya impulser och thomaskantorer har alltsedan dess varit ledstjärnor inom luthersk kyrkomusik.

Där reformationen antagits förde relationen mellan musik och språk i omdiktningar och tonsättningar av Psaltaren fram till en rik skatt av kompositioner. Bortom den kyrkliga sfären blev protestantiskt musicerande ett signum för den allmänna musikkulturen. Det som ursprungligen var gudstjänstmusik lösgjorde sig från sitt liturgiska sammanhang och tog vägen ut ur kyrkan och in i konsertsalen – Mendelsohn-Bartholdys "Reformationssymphonie" och Johannes Brahms "Deutsches Requiem" är exempel på denna utveckling.

Evangelisk musikkultur är en hörandets och tillhörighetens kultur. Genom att höra musik kan man fördjupa sitt förhållande till konst, till sig själv och till Gud. Att det på vägen till reformationsjubileet 2017 finns ett år med temat "Reformation och musik" hade Luther med säkerhet tyckt om, han som var en skolad sångare och som inbjöd till eget musicerande.

Luther säger:
Frön till många goda egenskaper gömmer sig i de sinnen som grips av musiken. De som inte grips av den liknar, tycker jag, stockar och stenar.

Musiken är den bästa läkedom för en bedrövad människa - genom den blir hjärtat tröstat, upplivat och uppfriskat. 




Reformation och frihet
500 år av reformation - Luther2017. Temaår 2011. 
(Övers av Göran Agrell av broschyren REFORMATION UND FREIHEIT. 500 Jahre Reformation LUTHER2017. Themenjahr 2011. Utgiven av Office of the Evangelical Church in Germany. "Luther 2017 - 500 Years of Reformation" and Office "Luther 2017" c/o Luther Memorials Foundation of Saxony-Anhalt).

Frihet - detta ord som från reformationens början och allt sedan dess uttrycker en längtan - är avgörande för vad det är att vara kristen. Reformation och frihet är oupplösligt förenade med varandra i ord och tro, i handling och hållning.

Detta är temat i Martin Luthers skrift Om en kristen människas frihet från 1520. I en dubbeltes formulerar Luther i denna reformatoriska huvudskrift denna frihets karaktär: "En kristen människa är den friaste herre över allting och ingen underdåning. - En kristen människa är den tjänstvilligaste tjänare under allting och alla underdånig." Evangelisk frihet bestäms på dubbelt sätt: som frihet från världen och som frihet för världen.

Människan är kallad till frihet, för att föra ett riktigt och rätt liv. Gud vill inte ha omyndiga medlöpare, inga ofria kvinnor och män, utan myndiga kristna, som lever med ansvar för varandra. Så finner kristen frihet sitt ursprung i dopet. Med dopet börjar ett nytt liv - ett liv som Guds barn. De döpta är som Guds barn kallade till ett liv i frihet och kärlek, ansvar och tro. "Ni är befriade till frihet, bli då inte människornas slavar", säger Paulus till den kristna kyrkans första församlingsmedlemmar. Denna befrielse till frihet i dopet är oåterkallelig, eftersom det är den frihet Gud givit människan.

Luthers förkunnelse av frihet blev hörd på många sätt i den enskildes förhållande till kyrklig och världslig överhet. Av varje enskilds frihet följer också samvetsfrihet, som till idag präglar vårt liv tillsammans i stat, kyrka och samhälle. Luthers åberopande av samvetet mot statliga och kyrkliga auktoriteter vid riksdagen i Worms 1521 är en kärnscen som fått stor verkan långt utöver de kyrkliga ramarna.

Med återupptäckten av den enskildes frihet och av den kristnes myndighet, kunde medeltidens rädsla för demoner och makter bekämpas. I den globala tidsåldern 500 år senare är rädslan för fattigdom, nöd och materiell osäkerhet dagliga hot mot friheten. Men också den ofta närvarande rädslan för terror och krig hotar friheten. Att befrias från dessa olika slag av rädsla och att föra ett liv i en kristen människas frihet i tjänst åt nästan och med ansvar för världen, förblir människans uppgift.

Reformation och bildning  
500 år av reformation - Luther2017. Temaår 2010. 

Melanchthonjubileum 2010 
År 2010 är det jubileumsår för reformationen, 450 år efter Melanchthons död. 
Philipp Melanchthon, som var Luthers närmaste medarbetare och reformationens andre man, föddes 1497 och dog den 19 april 1560. I Tyskland och särskilt i Wittenberg, som var reformatorernas stad, firade man Melanchthon kring 19 april i år med seminarier och gudstjänster under medverkan av bland andra förbundskansler Angela Merkel. 

Melanchthon kommer man ihåg särskilt som den store humanisten och kännaren av de antika språken, grekiska, hebreiska och latin och som den som reformerade universitetsundevisningen. Han kallas därför allt sedan 1500-talet "Tysklands lärare".

Melanchthons bok Loci communes från 1521 blev reformationens första dogmatik och det var han som förde pennan i det som blev de lutherska kyrkornas främsta bekännelse, Den augsburgska bekännelsen 1530. 

Läs mer på www.melanchthon.de 
                                
                  

                       Philipp Melanchthon 

Göran Agrells rapport från Melanchthon-Festakt 19. April 2010 i Schlosskirche i Wittenberg 
Den 19 april 2010 var vi två från en svensk grupp på lutherresa, som i Schlosskirche i Wittenberg fick vara med på firandet av 450-årsminnet av Melanchthons död 19 april 1560. Vid denna "Festakt zum 450.Todestag von Philipp Melanchthon" framfördes hälsningsord av ministerpresidenten i förbundslandet Sachsen-Anhalt Wolfgang Böhmer och av katolska tyska biskopskonferensens ordförande ärkebiskop Robert Zollitsch, och förbundskansler Angela Merkel höll ett kort festföredrag om Melanchthons betydelse för bildning och utbildning i Tyskland där hon framhöll att Melanchton eftersträvade utbildning åt alla, vilket för hans tid var något revolutionärt och förebådade utbildning med inriktning på mänskliga rättigheter och demokrati. Alla betonade att Melanchthon sedan länge haft hederstiteln "Tysklands lärare".

Ett något större festföredrag hölls av den fungerande ordföranden i EKD:s (den evangeliska tyska kyrkans) råd Nikolaus Schneider under rubriken: "Gud verkar genom olika människor dock en och samma sak." Han framhöll olikheterna mellan Luther och Melanchthon och citerade Luther: 
Jag är född till att kriga med hopar och djävlar och ligga i fält… Jag måste utrota 
kubbar och stammar, hugga bort törnen och häckar, fylla ut pölar och vara den grova skogsrättaren som måste röja och tillyxa vägen. Men magister Philippus beter sig prydligt och stilla, bygger och planterar, sår och begjuter med lust, enligt de rika gåvor som Gud givit honom.

Enligt Schneider försökte Luther och Melanchthon inte övertrumfa varandra utan de värderade varandra trots olikheterna och kunde båda glädja sig över den andres framgångar.

Melanchthon kallades "den lille greken" - till kroppen liten, men en kännare av rang av grekiska språket. För honom var tro och bildning inte motsatser. Som humanist och språkprofessor författade han (utan att vara teolog eller präst) teologiska texter och förkroppsligade därmed tanken på det allmänna prästadömet. Han medverkade till den bibelöversättning som har inflytande än idag.

Vid 22 års ålder blev Melanchthon baccalaureus biblicus (en slags bibelteologisk fil kand) och i de teser han uppställde för denna examen, hävdade han att konciliernas auktoritet är klart lägre än Skriftens. Detta ansåg Luther vara både fräckt och förnuftigt och därför profeterade han att Philipp en gång skulle bli klart starkare än Luther själv. Luther visade sig få rätt när Melanchthon 1530 formulerade den Augsburgska bekännelsen, som betraktas som dennes huvud- och mästerverk innehållande artiklar av stor teologisk betydelse.

Melanchthon var en brobyggare och förmedlare mellan olika teologiska ståndpunkter, som höll samman principtrohet och förhandlingsskicklighet. Detta har inte alltid värderats högt bland protestanter - Melanchthon har enligt många varit allför villig att kompromissa. Ett exempel på hans hållning kan hämtas från hans kommentar till Luthers och Zwinglis träta om nattvarden: "De disputerar om nattvarden som om de var i himlen och kunde fråga Jesus, vad han menade med orden ’Detta är min kropp’".

Reformationen var en bildningsrörelse - "reformation genom bildning" och "reformering av bildningen" är två träffande slagord. För Melanchthon var paradiset en lycklig skola och han föreställde sig Guds rike som en himmelsk akademi! Det är Melanchthons förtjänst att reformationen drev på inrättandet av offentliga skolor och universitet. Knappast någon skola eller något universitet grundades under reformationstiden utan hans medverkan.

Schneider slutade sitt föredrag med orden: "Skillnaden och föreningen av tro och vetande var och är ett avgörande kyrkligt och samhälleligt tema - det gällde för Philipp Melanchthon och det gäller oss ännu idag". 
                           
                             

                            Melanchthons grav i Schlosskirche smyckad 
                            till firandet av 450-årsdagen av hans död. 

Temaår inom Lutherdecenniet 2008-2017
(Övers av Göran Agrell av broschyren Themenjahre der Lutherdekade 2008-2017. Utgiven av Office of the Evangelical Church in Germany. "Luther 2017 - 500 Years of Reformation" and Office "Luther 2017" c/o Luther Memorials Foundation of Saxony-Anhalt).